Idag har jag skrivit fyra sidor på en skoluppgift, målat om en stol, tvättat en maskin kläder, diskat, städat, hållit ett 1,5h capoeira pass, bokat biljetter till min capoeira lärare för att komma hit från Australien och varit ute och ätit med en kompis. Vill med detta bara påpeka att fredagar är min lugnaste dag i veckan.
Imorn 1,5h träning, skriva två sidor, 2h träning till, dammsuga och tvätta badrummet, laga förrätt för fem personer, äta middag här hemma med fem personer och förmodligen gå ut. Dessutom kommer en kompis och en regissör jag inte känner sova över här imorn eftersom de är i Åbo för att arbeta med en ny föreställning.
Nog om mitt liv, ska istället nu ge mig på artikeln av Scott & Lurry (? har lite svårt att tyda Eerikas eller Ninas handstil på artiklarna, så jag vet inte riktigt vem som skrivit vad). Titeln lyder "Introduction: Theory - Some Signposts" och mitt mål är att låta som om jag vet vad jag talar om.
Artikeln startar så långt bak som i det feodala samhället för att fortsätta med upplysningen vars syfte var att sätta människan fri, vilket den i viss mån också gjorde, men samtidigt medförde den nya bojor som människorna själva satte på sig i sin strävan efter frihet. Från att vara födda till en viss social roll i samhället var människan nu fri, sin egen lyckas smed så att säga. Människan blev också frigjord från kyrkans läror om moral och synder.
Paradoxalt nog, efter att ha frigjort sig från ett feodalt samhällssystem byggde människan upp en ny social hierarki där institutioner, disciplin och industrialism återskapade i princip samma system som den man just frigjort sig ifrån. Frigörelse byttes ut mot dominering. Min gissning är att detta var, kanske på ett undermedvetet plan, en form av försvarsmekanism mot den överväldigande mängd möjligheter denna frigörelse bar med sig. Får vi för mycket att välja från klarar hjärnan inte av det och det blir kortslutning, därför bättre att sätta upp gränser även där sådana av naturen inte finns. Det blev för mycket, det gick inte att hantera, kontrollera, och människan ser ju gärna sig själv som en rationell varelse som kontrollerar och styr sin omgivning även om detta är långt ifrån sanningen. Kanske är att erkänna att vi har noll kontroll fortfarande för läskigt.
Försöker hitta tillbaka till ämnet i artikeln. Märker att det denna tid på dygnet är lätt hänt att tankarna flyger iväg i associationsmönster som inte ens bör försöka beskrivas.
Denna frigörelse, eller rättare sagt byte av fängelse, innebar att kulturen, som tidigare varit en fristad, nu hamnade under instrumental rationalitet. Och plötsligt är vi i Hollywood, i en tid där kulturen förlorat sin status som allmänbildande av folket och istället blivit ett maskineri för att kontrollera folket. Enligt artikeln alltså. Själv håller jag väl inte riktigt med. Jag håller med om att den oligopol som styr vad som visas och sänds i media (vilket i denna artikel i princip ersatt kultur) är av ondo. Vi ser ner på kommunistiska länders propaganda utan att vidare reflektera över vem det är som bestämmer vad vi själva tar del av och som därmed utgör de referensramar efter vilka vi utformar vår egen moral...Själv tror jag att det finns olika aspekter av kultur, och en av dessa aspekter är den som, om man vill, kan kallas propaganda. Alltså något som använts för att kontrollera och påverka människor. Och att påstå att detta är endast och enbart dåligt är väldigt trångsynt. Att ha någon form av gemensamma normer är en förutsättning för ett samhälle. Att däremot sedan fördöma andra med andra normer är ignorans. Men av någon anledning tror vi människor alltid att vi vet bäst, oavsett vilka dessa "vi" är. Lustigt.
Varför inte bara live and let live liksom?
Artikeln påstår också att i vår tid, då kultur dominerar både vår ekonomi och vår vardag har kultur slutat vara en fråga om representation och istället blivit "tingifierad" (materialiserad hade kanske varit en bättre översättning, men tingifierad låter mycket roligare). Alltså vadå? Jag trodde att kultur alltid tagit både materiella former, konsthantverk, kläder etc, som immateriella former, musik, dans, ritualer. Samhället har utvecklats och kulturens materiella former likaså, inget nytt med det. Det som kanske kan ses som nytt är att kulturen blivit business, att den blivit något man säljer.
Men är inte också detta en ganska naturlig utveckling om vi tar hänsyn till att samhället och ekonomin förändrats från byteshandel till monetär handel?
Artikeln går sedan vidare på utvecklingen av brand tänkandet jämfört med traditionell försäljning av varor och menar på att en av de stora skillnaderna är att via konstruktionen av brands har både produktion och konsumtion blivit processer av olikhetsskapande. Varor är generiska, brands är unika. Det här är ett område där jag ganska långt skriver under det som sägs i denna artikel. Det ÄR väldigt intressant det här med brands - hur vi bygger upp vår egen identitet genom de val av vilka märken vi köper. Jag har länge funderat på hur det här med branding skulle fungera inom kultursektorn. Jag menar visst förekommer det redan nu, olika teatrar har lite olika image och så vidare. Men om vi tänker just på till exempel scenkonsten så har jag funderat på om det inte vore vettigare att lägga mer energi på marknadsförandet, brandingen, av en teater eller cirkusgrupp och mindre på marknadsföringen av enskilda föreställningar dessa grupper sätter upp? Lyckas man få människor att identifiera sig via vad en grupp står för, representerar, är väl sannolikheten större att människor också går och ser deras föreställningar bara för att de vill synas där bland alla de andra som också går och ser dessa föreställningar.
Men men, något som jag tycker är väldigt intressant i denna artikel är det nästan paradoxala (märk, det är andra gången i samma inlägg jag använder begreppet "paradoxalt", kanske säger också det något om kultur i allmänhet) i hur det ena stunden påpekar och, som jag tolkar det, kritiserar det faktum att kulturen materialiserats, kommersialiserats, t.ex. merchandise kring filmer, t-shirtar och programblad på teatrar osv, för att sedan på nästa sida påpeka att försäljningen av fysiska varor i dagens konkurrens måste upplevelsefieras. Att köpa ett par sjyssta pjuck räcker inte längre, det ska vara en upplevelse, alla sinnen ska vara involverade! Samtidigt som upplevelsen av en fantastisk föreställning räcker inte, vi måste få köpa med oss en t-shirt eller ett programblad så att vi har ett fysiskt bevis på att vi upplevt något.
Håhåjaja, vi är för lustiga vi människor. Det fina i det hela skulle väl kunna vara att vår syn av människan blivit mer holistisk, att vi vill erbjuda något mer! Något för alla sinnen!
Nog om detta. Gillade artikeln.
