"Regissöreren Jafar Panahi har dömts till sex års fängelse i Iran. Han har också belagts med förbud att regissera, skriva eller producera film i tjugo år. Efter frisläppandet får han inte ge intervjuer eller resa utom lands. Anledningen uppges vara hans kritik av regeringen i Iran.
Vad är det som gör de här männi skorna så farliga att de måste isoleras från samhället och hållas bakom galler? Det måste vara deras ord.
Och vad är det som gör att de orkar kämpa mot glömskan, mot döden? Det måste vara deras dröm om frihet, det enda de äger."
Det gör mig ont att läsa om dessa författare. Det gör mig ont att något som är så självklart för oss som frihet inte är lika självklart för alla. Det är ett jävla lotteri var vi föds och vilka förutsättningar vi därmed benådas med. Lika lite som en människa någon annanstans i världen förtjänar att fråntas sin frihet på grund av sina åsikter, lika lite förtjänar vi den frihet vi har. Vi har bara haft tur som fötts här och vi står i skuld till dem som kämpat för demokrati och yttrandefrihet.
(Tar diskussionen om i vilken utsträckning vi egentligen är fria en annan gång.)
Det minsta vi kan göra är att minnas dem som berövats sin frihet och att använda vår frihet att låna ut vår röst till dem som inte tillåts använda sin egen. Pennan är mäktigare än svärdet!
Hela artikeln i DN hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar