torsdag 28 oktober 2010

Nämnde jag att marknadsföring var mitt huvudämne?

Ja det är ju en jäkla tur att Sanja går samma franska kurs som jag, annars hade jag ikväll varit vid akademin och undrat varför ingen annan är där. Och jag veeeeet det står klart och tydligt på pappret vi fick på första föreläsning att nästa föreläsning är först 4.11. Men det här med att hålla reda på papper och dessutom läsa och komma ihåg vad som står på dem har aldrig varit min starka sida.

Däremot är jag bra på många andra saker. Till exempel på att stå på händer. Vill man inte ta mitt ord för det går det bra att komma och titta nu på lördag kl 20.00 på Barker Teatteri. Inträde endast tre euro och de säljer billig öl också. (Vet du inte var Barker ligger får du väl googla det.)

Där finns en hel del annat att se än bara mig dessutom. Men klockan är mycket och jag är trött och därför inte alls på humör att marknadsföra andra. Jag är där. Det blir kul. Första gången jag tänker vara lite semi-politisk med min konst...ooooo nu blev ni kanske lite nyfikna!? Om inte så kan jag väl avslöja att min vän Janna också är där. Hon är clown. Burlesque-clown. Det vill ni inte missa.

onsdag 27 oktober 2010

Det här är en bra ledare





Om jag fick välja en nu levande person, vem som helst i hela världen som jag skulle vilja träffa, så skulle jag välja denna man. Han är så inspirerande och motiverande att lyssna till!

Vad gör en bra ledare?

Dags att ge sig på föreläsning nombre deux här innan det är dags att ge sig på franskan igen. Måste säga att ibland är det nog tur att det finns sådant här som bloggar och chat och what not. Har varit hemma nu i två dagar för att vila rösten min. Någon inflammation i stämbanden eller något liknande. Så om jag är ovanligt tyst imorgon på föreläsning nombre trois så beror det inte på att jag inte har några åsikter, jag har MASSOR med åsikter, det beror bara på att min röst är sjukskriven till på fredag.

Åter till ämnet, andra föreläsningen. Vi funderade på ledare och ledarskap. Är vissa människor födda att leda andra? Och om så, är andra då födda till att följa? Är det så, så hoppas jag definitivt att jag är född till att leda, inte följa. Givetvis är det inte riktigt så svart-vitt. Säkerligen finns det vissa egenskaper majoriteten av ledare har gemensamma, men nog kan man också träna upp sig och bli en bra ledare.

Vi diskuterade just det här med egenskaper. Långa listor skrevs med önskvärda egenskaper. Egentligen tror jag inte det går att isolera en eller två egenskaper utan att det är just en kombination, rätt kombination så att säga, som gör en bra ledare. Trots detta tänker jag välja två egenskaper jag tror är de viktigaste. Eller välja och välja, det här är en åsikt jag haft länge. Innan jag berättar vilka dessa två egenskaper enligt mig är, vill jag ändå poängtera att detta är min åsikt just NU. Den kan ändras, men det kräver att någon lyckas övertala mig om att jag har fel genom att motivera sina åsikter mycket övertygande!

Så, här kommer de: självsäkerhet och ärlighet.

Det är ensamt på toppen brukar man säga. Därför självsäkerhet. Som ledare kommer du alltid ha folk som inte tycker om dig eller de beslut du fattar, men är du en konflikträdd people-pleaser kommer du aldrig bli en bra ledare. Folk är som hundar, de kan lukta sig till osäkerhet, och har de väl detekterat den kommer de att köra med dig. Inte alla förstås, men de som vill åt dig. Du måste känna dig själv, vara du med dig själv och veta att du är älskad (av åtminstone mamma och pappa) för att kunna leva med att du aldrig kommer kunna tillfredsställa allas önskan. Du måste vara självsäker nog att kunna vara ödmjuk och erkänna dina tillkortakommanden.

Där till måste du vara ärlig. Alltid kunna motivera dina val och beslut. Har du ingen motivering är det inte ännu dags att fatta beslut. Du måste vara ärlig mot dig själv, erkänna för dig själv när du är som bambi på isen, helt ute och halkar. En ledare behöver inte veta allt eller vara bäst på allt, men du behöver vara ärlig och erkänna när du behöver hjälp, eller när någon annans expertis krävs för att fatta ett vettigt beslut.

Hmm, borde kanske också poängtera (om det förblivit otydligt för någon) att jag inte ser saker så svart-vitt som jag uttrycker dem. Världen är full av nyanser, men ibland är det lättare att uttrycka åsikter om man suddar bort nyanserna. Poängen blir tydligare, och är det nån som hakar upp sig på småsaker eller inte kan ta saker med en nypa salt så är det deras problem.

Jag har också tänkt mycket på de ledare jag träffat eller läst om. Vilka har gjort intryck på mig? Jag har två favoriter, en som jag bara läst om och en som stod vid min sida även under mina värsta tonårs år.

Ricardo Semler är den ledare jag läst om som gjort störst intryck på mig. Jag ser honom som en otroligt modig man, som vågat gå sin egen väg i ett familjeföretag trots att detta inneburit att han gått tvärt emot sin egen fars vilja. (Jag har förresten hans bestseller "Seven day weeken" på svenska om nån vill låna den.)

Den andra ledaren som haft stor inverkan på mig är Elisabeth Betander. Hon är ekonomichef för ett stort internationellt företag, en av Svergies få domare i kvinnlig artistisk gymnastik med licens att döma på stora internationella tävlingar och hon var min tränare, från att jag var 9 år gammal till att jag var 16 år. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde henne så bra, men jag tror att det ligger i just självsäkerheten. Hon visste precis vad hon gjorde! Dessutom är hon som kvinnlig ledare en bra förebild. Jag minns när jag var ungefär 12-13 år, hon gjorde då klart för oss alla i vår grupp att om hon någonsin såg oss med en cigarett eller en ölburk i handen var vi aldrig någonsin mer välkomna på hennes träningar. Jag har än idag aldrig ens provat att röka (öl däremot har jag testat men förstår inte hur någon kan tycka om det, tacka vet jag rödvin). Jag har kontakt med henne än idag och det är jag mycket glad för.

Assez! À demain mina kurskamrater (varav ni nu kan hitta ytterligare en under länkarna till höger)!

tisdag 26 oktober 2010

Kurskamrater

I listan till höger finns länkar till andra som läser samma kurs och också valt att göra sin studiedagbok i form av en blogg. Än så länge är där bara Sanja, hoppas det snart blir fler.

Cirkus i glasriket

Sommaren 2008 genomfördes fem föreställningar i Kosta Glascenters
glashytta där glasblåsare, nycirkusartister och musiker möttes. En unik
satsning för alla åldrar. Det var efter en idé av regissören Åsa Johannisson
som nycirkusartisterna Rune Andersen, lindansare, och Gry Lambertsen,
clown och pålartist, under tre veckor skapade föreställningen tillsammans
med glasblåsarna Daniel Granström och Nina Westman. Carin Blom och
Catharina Backman skapade specialskriven musik på glasföremål.

Totalt 481 besökare kom till de fem försöksföreställningarna, en
beläggningsgrad på 96%. Av dessa kom knappt 10% från Tyskland,
Danmark och Norge. Något som visar på projektets förmåga att tilltala även
internationella turister.

Baserat på ett relativt lågt turistekonomiskt index om 500 kr avseende vad
varje cirkus-besökare la på andra näringar, t.ex. drivmedel, matinköp,
utiksbesök, övernattning, etc. var "intäkten" 240 500 kr för andra näringar,
ett halvt årsverke. Det är detta som förutom den unika idén med nycirkus,
musik och glasblåsarkonst i en glashytta är en av poängerna med
projektet: ett kulturprojekt där närheten till näringslivet ger ett
mervärde för regionen.

(Hämtat från Newsdesk)

Ekonomi vs Kultur

En av de första frågorna som diskuterades under den allra första föreläsningen på denna kurs var om den sönderfallande dikotomin mellan ekonomi och kultur. Traditionellt sett har dessa varit väldigt separata områden. Först på 1980-talet började kultur bli ett legitimt begrepp inom företagsvärlden. Idag är företagskultur en väsentlig del av det som studeras då man studerar företagsekonomi (enligt min erfarenhet iaf). Utöver detta har kultur tagit större plats inom företagsvärlden även på andra sätt. Även om det i Finland ännu är ett relativt litet fenomen så förekommer ändå även här att företag anställer en konstnär i form av något slags residens tjänst. Problemet här, än så länge, är att det är svårt att på ett konkret visa vad företagen kan ha för nytta av konsten.

2009 läste jag en specialiseringskurs (vet inte vad det heter på svenska, EK kurssi) vid Konstakademin i Åbo. En av de andra kursdeltagarna var Gunilla Hellman. Gunilla, som flera år verkade för Svenska Kulturfonden, arbetar idag med just det här, alltså att sammanföra konsten och företagen. Hon är en av personerna bakom Arts & Business Forum Finland. Liknande organisationer finns sedan tidigare i flera olika länder, t.ex. Kultur och Näringsliv i Sverige. Vill du veta mer om Arts & Business Forum Finland kan du läsa den här artikeln.

Personligen, då jag står med en fot i ekonomin och den andra i konsten har det länge varit en självklarhet att dessa två kan dra större nytta av varandra än de gör idag. Så till den grad självklarhet att jag ibland kan tröttna på hela diskussionen. Men det är en viktig och intressant diskussion, absolut! Precis som allt i naturen är beroende av varandra för sin överlevnad, allt är del av en stor helhet som behöver alla dess komponenter, tror jag också att samhället fungerar på ett liknande sätt. Vi kan inte isolera ekonomin eller kulturen eller konsten, eller någon annan del av samhället heller för den delen. Allt är delar av en helhet och beroende av varandra. Ändå har vi inte kommit särskilt långt när det gäller hur vi effektivare kan dra nytta kors och tvärs mellan de olika delarna.

Här ännu ett par länkar på ämnet för den som vill läsa mer:

Kulturledarskap 5p

Denna blogg fungerar som min studiedagbok under kursen "kulturledarskap" vid Åbo Akademis öppna universitet. Vad som händer med bloggen då kursen är avklarad återstår att se.

Tanken är att jag här ska spilla ut alla tankar kursen och dess föreläsningar väcker hos mig. Jag misstänker redan nu att jag titt som tätt ändå kommer halka in på en del sidospår. Kanske gör det inte så mycket.

Feel free to comment på vad helst jag här skriver.