Minns inte riktigt när jag såg Cirkus Cirkör för första gången, men det måste varit någon gång 2000-2002. Ungefär tio år sedan oavsett. Sedan dess tror jag att jag har sett alla deras föreställningar. Undermän har jag inte sett ännu. Kanske finns där någon till jag missat, men i princip har jag sett allt. När jag läste marknadsföring och vi hade seminarieuppgift att skriva om organisationskultur skrev jag om Cirkus Cirkör. Cirkör är helt enkelt en av anledningarna till att jag överhuvudtaget börjat arbeta med cirkus.
Det är lite av en lovestory, i början var allt de gjorde helt fantastiskt och de fick mig att känna saker jag aldrig tidigare kännt och jag ville bara ha mer mer mer. Sen efter ett tag kom vardagen och det kändes som att de började upprepa sig lite, jag såg nya föreställningar och kände att det här har jag redan sett. Nu har det gått ett par år sedan jag såg dem sist och det var ett kärt återseende! Jag mindes igen vad det var som från första början tilltalat mig och blev nyförälskad igen.
Det var fortfarande Cirkör men utan vissa attribut som blivit näst intill klichéer (ingen var naken och ingen skrek). Det var som att de mognat lite, blivit lite äldre. Samma galenskap och visuella språk, men lite mer sofistikerat, lite mer reflekterande, lite mindre uppmärksamhetstörstande tonåring liksom. Som att de insett att de inte behöver trycka upp allt i ansiktet på en, som om de insett att de går inte att förbise dem för de är faktiskt så bra!
De vågade visa sårbarhet och blev människor vi alla kan relatera till utöver att vara fantastiska artister. Jag är kär igen.
Och musiken har jag fortfarande på hjärnan, men det gör absolut ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar