Det här med film är väldigt intressant. Jag är inte någon storkonsument av film, har till och med en tendens att somna till de flesta filmer, men jag gillar film ändå. Dessa två filmer fick mig att tänka på stereotyper och skillnader mellan de olika nordiska folken. Vi bor så nära varandra och ser man till sådant som geografi, klimat, språk (bortsett från finskan), etnicitet och lagstiftning och politik så är vi väldigt lika varandra. Ändå finns väldigt väldigt markanta skillnader mellan de olika kulturerna i dessa olika länder.
Till exempel, alla finska filmer jag sett (ok, det är inte jättemånga, men ändå) innehåller en viss typ av melankoli, även komedierna. Vet inte hur jag ska beskriva denna melankoli på ett bra sätt...det är inte ren melankoli, det är någon form av social misär och ångest nästan. Lite som ett trolls strävan efter kärlek och värme som i slutändan garanterat går åt helvete och lämnar trollet ensamt tillbaka på ruta ett.
Så också denna gång. The Good Son. Den var inte dålig. Men jag vill heller inte säga att den var bra. Jag tror att en stor anledning till varför jag tyckte om att se på den var att jag inte befinner mig i Finland nu. Det var som ett snabbt besök till Finland med bekanta landskap, ett bekant språk, bekanta karaktärer (ett gäng dekadenta konstnärer, been there, done that). Hade jag varit i Finland hade jag förmodligen inte ens sett hela filmen. Men den hade ändå en verkan. Moderns gestalt väckte känslor i mig. Jag avskydde henne. Äckliga, oansvariga, narcisistiska människa! Och den stackars lillebrodern, som helt oskyldig tvingas finna sig mitt i en smet som andra lagat. Vet inte om jag vill säga åt er att se den, eller om jag tycker det vore bättre att ni struntade i hela filmen. Gör som ni vill.
Den danska filmen började väldigt bra! Tänkte i början att här har vi en riktigt bra film! Men sen någonstans halvvägs bara dog den. Känns som att skribenterna bakom filmen tröttnade på att skriva den halvvägs genom processen. Andra halvan var bara ett långt utdraget (och ganska förutsägbart) slut. Den kunde ha sagt precis lika mycket med åtminstone en tredjedel mindre tid.
Så.
Imorgon ska jag till Bareum kulturhus för att se Cirkus Cirkör! Ser fram emot det otroligt mycket! Fast samtidigt är jag lite rädd för att bli besviken, har sett så mycket Cirkör (och annan cirkus också för den delen) att det blir svårare och svårare att bli överraskad. Allt blir bara upprepning. Som tur är har Cirkör ändå lysande artister med både otrolig närvaro som otrolig teknik! Ska bli spännande att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar