Organisationsanalys

Petra och jag valde att göra vår analys på en väldigt liten organisation, Galleria Raya. Anledningen att valet föll på en liten organisation och just ett galleri var att vi ville ta en konstform som inte är allt för bekant för någon av oss samt att vi tänkte att det vore intressant att se hur en liten organisation som inte stöds av stad/stat klarar av sin ekonomi.

Vi ringde upp Raija Norman som är gallerist för Raya och frågade om hon ville ställa upp på detta lilla projekt. Till en början var hon inte alls entusiastisk och förstod inte vad vi skulle kunna få ut av just hennes organisation just eftersom den är så liten. Vi förklarade vårt val för henne och fick henne att gå med analysen. Tyvärr var hon så pass busy nu mot slutet av året med sitt ordinarie jobb och med en ny utställning på galleriet att hon inte hann träffa oss för intervjun. Vi bestämde istället att intervjun får ske via email, så att hon kan svara i lugn och ro när hon hinner.

Det vi fick reda på via denna intervju var att hon tagit över galleriverksamheten för åtta år sedan, mest av en slump, att hon sköter i princip allt själv, städning, mindre renovationer, val av konstnärer etc. Det enda hon outsourcat är egentligen bokföringen, och det är det värt tycker hon. Hon tjänar i stort sett inget på galleriet, men det går heller inte back. Med hyror från utställarna och provision på försäljningen lyckas hon täcka alla galleriets kostnader. Ibland hyr hor bara ut galleriet så att det står på konstnärens ansvar att bemanna galleriet under utställningen, ibland hjälper hennes barn till ett par timmar men för det mesta är det hon själv som är på plats. Hon har en etablerad kundkrets men för att locka nya besökare är hon ganska beroende av pressen. Skriver de om hennes utställningar kommer oftast fler människor, normalt har hon 5-10 besökare om dagen. Några resurser i form av pengar för marknadsföring finns inte.

Ganska bas fakta kände vi efter att ha läst hennes email. Så, när det blev dags för mig och Petra att träffas för att sammanställa det vi fått reda på föreslog Petra att vi skulle gå ner till galleriet och se ifall Raija råkar vara där och ifall hon råkar ha lite tid över för att prata med oss. Jag tyckte det lät som en bra idé och vi gick dit. Vi hade tur, Raija var där och där var ingen utöver oss så hon kunde ta sig tid att prata med oss. Vi blev kvar en timme, helt fascinerade av hennes historia som verkligen var exceptionell!

Att Raija blev gallerist var som sagt en slump. Men inte helt och hållet, både hon och säljaren av verksamheten hade av separata spådamer blivit pekade i rätt håll vilket ledde till att hon fick galleriet. Under vårt samtal framkom också att hon har en massa bra idéer för hur man skulle kunna utveckla verksamheten på galleriet. Problemet är bara att hon själv går i pension i vår och har en massa planer på saker som hon vill göra i sitt liv och alla dessa saker är inte i Åbo. Så även om hon verkligen tycker om sin galleriverksamhet är det inte det enda i hennes liv och hur hennes val faller får tiden utvisa.

Personligen tycker jag det var väldigt inspirerande att träffa henne och höra hennes historia. Hon är en otroligt modig kvinna som vågar bryta konventioner och gå sin egen väg. Jag önskar att hon fortsätter med galleriet och att hon på något sätt börjar satsa mer på marknadsföring. Samt att hon förverkligar ens en del av de idéer hon har för galleriet. Det var också mycket intressant och uppfriskande att se en kulturorganisation som fungerar utan stöd. Mer sådant!