När jag är glad är jag en bättre människa. Jag orkar mer. Är mer motiverad. Vill göra andra lika glada.
Om alla var glada och lyckliga, skulle de då finnas krig i världen? Jag tror hippiesarna på 60-talet var något på spåren (även om de kanske använde andra metoder).
Det här är ju egentligen ganska självklara saker. Det är trevligare att gå till en fin arbetsplats än en ful. Det är trevligare att jobba när man är glad. Har aldrig riktigt förstått stelheten och seriösiteten (är det ett ord? nu är det) inom företagsvärlden. Allt ska vara så jäkla allvarligt och seriöst. Por que?
Särskilt nuförtiden då det hela tiden talas om kreativitet och innovation inom företagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar