Delat ansvar

För att ytterligare belysa den komplexitet som präglar kulturbranschen, denna gång TEMEs medlemmar vill jag som näst sista artikel lyfta fram en artikel i Meteli nr 6/10 av Aulikki Raatikainen och Hannele Vettainen som beskriver lite vilken typ av arbetsförhållanden som är rådande på denna marknad.

Artikeln presenterar resultaten av en undersökning som 647 av TEMEs medlemmar svarat på angående sina jobb under de senaste två åren. Majoriteten av dem som svarat kommer från teater sidan, resterande från tv, film, dans och cirkus.

Det undersökningen visar, vilket förstås inte var någon överraskning för någon, är att majoriteten jobbar i visstidstjänster (59% inom teater, 60% inom dansskolor och så mycket som 80% inom filmindustrin).

- 23% saknar skriftliga anställningsavtal.

- Endast 70% har på sitt senaste jobb fått lön enligt kollektivavtalen.

- 30% har inte fått sjukersättning då de varit borta från jobbet på grund av sjukdom.

- 39-56% (beroende på bransch) har inte fått ersättning för söndagsarbete.

- 22-56% har inte fått ersättning för övertid.

Så förutom att detta är en bransch där det överhuvudtaget är svårt att få jobb, så arbetar majoriteten under förhållanden som i andra branscher inte skulle accepteras. Själv anser jag att ansvaret till viss del ligger på arbetarna själva, de måste aktivera sig i sina fackförbund i större utsträckning. De måste låta bli att ta jobb med undermålig lön. Det svåra är att just eftersom jobben är så få så är det många som känner att trots att de inte får den lön de förtjänar så har de heller inte råd att låta bli att ta ett jobb då det finns ett att få.

Vet själv att många tänker att det är bättre att jobba inom sin egen bransch för dålig lön än att behöva jobba med något man inte är intresserad av. Denna inställning måste ändras! Arbetare inom dessa branscher har rätt till samma fördelar som alla andra! Deras arbete har ett värde (se bara på föregående inlägg)! De måste själva tro på värdet av sitt arbete och våga kräva bättre ersättning för sitt arbete.

Men, de behöver också hjälp från de som leder dem. Även dessa ledare har ett ansvar! Personligen förstår jag inte hur man kan leda inom en bransch om man inte har respekt för branschen ifråga. Att inte ge sina anställda de förmåner de har rätt till är i min syn att inte ge dem den respekt de förtjänar.