Explaining the cultural industries?

Artikeln med samma titel som detta inlägg, minus frågetecknet, börjar med frågan varför kulturindustrierna förändrats så mycket under de senaste 30 åren för att sedan gå vidare med att konstatera att i komplexa samhällen finner man sällan enkla lösningar på sådana frågor.

Precis.

Anledningen till, och problemet med om man så vill, detta är precis som artikeln också tar upp, att kultur idag har kommit att betyda i princip allt och inget. Så hur ska någon då kunna studera något som ingen kan definiera eller avgränsa? Hur ska någon kunna avgöra huruvida två faktorer som korrelerar gör det av en slump, om där finns ett kausalt förhållande mellan de två, eller om där finns en "osynlig hand" med i spelet?

Trots dessa utgångspunkter ger sig författaren av denna artikel på ett försök att förklara vad kulturindustrin är samt hur och varför den förändrats som den gjort. Han menar att den mest lovande utgångspunkten är "the long downturn" som fick sin början på 1960-talet och som hade stor påverkan politiskt och ekonomiskt på stora delar av världen. Helt fel har han säkert inte, men som redan tidigare konstaterats, kultur är i princip omöjligt att definiera och därför är det svårt att studera detta område på ett systematiskt sett.

Att skylla på höger-extrema regeringar och ett splittrat och förvirrat vänster-fält känns lite lame på nåt sätt. Then again, allt det där var före min tid på jorden och jag har ingen som helst förmåga att se på den tidsepok (1960 fram till i princip 2000-talet) på ett objektivt sätt. Jag har på något sätt svårt att se kulturindustrin som politiskt bunden till endera, vänster eller höger, blocket. I min syn står kulturen utanför detta. Visserligen är de människor som arbetar inom kulturbranschen ofta eldsjälar som gör det de gör snarare av ett inneboende behov än en strävan efter pengar, vilket torde leda till sympatier med vänster-blocket samtidigt som höger-blocket småflinar mot dem för deras naivitet. Men samtidigt har kulturkonsumenter, om vi ser till scenkonst, bildkonst och musik, traditionellt kommit från höger-blocket och kulturen har varit något av en elit hobby som är få förunnad.

Med andra ord, konstnärerna är lite som mänsklighetens ambassadörer, de påverkas inte av gränser i samma utsträckning som gemene man.

Ovan broderier utesluter dock inte att den ekonomiska och politiska utvecklingen skulle haft någon påverkan på kulturindustrin. Självklart har den haft det, för som sagt, kultur är allt och inget. Kulturen går inte att separera från politiken eller ekonomin eller någon annan del av samhället heller för den delen. Och detta får mig att fundera på om det egentligen finns någon mening med att försöka tvinga in kulturindustrin i en mall som gör den mer konkret för att kunna undersökas. Måste allt här i världen vara på något sätt kvantifierbart? Varför? Kan vi inte bara acceptera att logik är en illusion och att det finns saker i världen vi aldrig kommer förstå och att det är helt ok? Måste allt dissekeras så till grad att där till slut bara är inälvor, skelett och skinn uppradade utan att summan av dessa kommer ens i närheten av det värde de hade som helhet?

Precis som det kan argumenteras för att ett företags största tillgång är den kunskap dess medarbetare bär på, som inte går att imiteras och som därför gör företaget unikt, skulle man kunna argumentera för värdet av kultur. I artikeln talas också om att kulturindustrin accepterats som något som kommer ha enorm effekt på ekonomierna i framtiden och att kulturindustrins utveckling måste stödjas på ett flertal sätt. Bland annat menas det här på att lagar kring immateriell rätt måste skärpas så att de verksamma inom denna industri kan tjäna mera pengar på det de gör.

Att allt alltid ska handla om pengar! I dagens informationssamhälle där vi inbillar oss vara så sofistikerade och what not, där vi värderar kunskap så högt som vi gör, tycker jag det är mycket mycket märkligt att vi fortfarande hänger upp oss på det här med pengar! Självklart ska man få betalt för sitt jobb, men inte fan är det någon människa som behöver en miljon i månaden!! Och tror sig någon på riktigt behöva det är det nog dags att börja omvärdera sitt konsumtionsbeteende. Pengar är såååååååååå ointressant i det stora hela (och jaaa, jag vet hur privilegierad jag är som kan uttrycka en sådan åsikt).

Artikeln nämner just också denna konflikt mellan kreativitet och begränsning, där man menar att skärpt lagstiftning på immateriell egendom hämmar kreativiteten. Jag tror där ligger mycket sanning i detta påstående.

Allt som allt är detta en mycket intressant artikel eftersom den väcker många frågor. Det är bra att dessa saker talas om och det är intressant att tänka på hur förändringar i en del av samhället har effekt på en annan del. Ändå undrar jag bara, för ente gången, varför vi inte kan acceptera kultur för vad det är, komplext och holistiskt?

Och ledsen att jag flummar iväg igen när det ändå handlar om en artikel om ekonomi och andra seriösa saker...kan inte hjälpa det.