"Tänk om konsten, som påverkar de snabbaste delarna av hjärnan, kunde liksom bakvägen ruska om chefspersonens sinnelag? Ta sig förbi överjagets hämningar och invanda tankemönster?"
Har precis läst den och känner att den absolut bör uppmärksammas. Jag känner att den ligger i linje med mina tidigare två inlägg. Den är inne på samma sak, nämligen att konsten är något väldigt komplext, men att den faktiskt påverkar oss människor. Förmodligen mer än vi själva ens är medvetna om.
Jag är riktigt glad att den här typen av undersökningar faktiskt görs, för den är så konkret att till och med en nationalekonom eller ingenjör måste förstå den. Att detta faktiskt går att mäta är också bra eftersom det annars ibland kan vara väldigt svårt att få folk som inte är så intresserade av konst (eller rättare sagt inte ännu vet att de tycker om konst) att förstå det vi alla som är intresserade av det redan vet; att det påverkar oss positivt.
Den här artikeln är också ett bra exempel på hur konst kan användas inom andra branscher. Säkerligen har konst och kulturbranschen mycket att lära av företagsvärlden, men lika sant är att företagsvärlden har mycket att lära av konsten.
För den som är lat och inte orkar läsa artikeln så handlar den om ett experiment där deltagarna inte fått några instruktioner utan bara "utsatts" för konst i form av kända texter höglästa och musik i ett mörkt rum. 13 gånger under en period på tio månader. Alla dessa deltagare är chefer och ledare i olika företag inom olika branscher. Efter experimentet har blodprov tagits på chefernas underordnade. Resultatet var att efter experimentet hade de underordnades nivå av hormonet DHEA-S ökat i förhållande till kontrollgruppen som bestod av underordnade vars chefer under samma tid fick gå en konventionell ledarkurs.
"Hormonet DHEA-S är liksom själva livsgnistan. Det är det som väcker nya celler till liv som ersätter det dryga kilot av vår kropp som avlider varje dygn. Om DHEA-S sjunker, vilket inträffar när vi blir stressade eller känner att livet är en trasa, bildas färre celler och förfallet tar över. Vi tappar orken, blir lättare sjuka och åldras i förtid. Och omvänt. Man blir pigg och yster när hormonnivån stiger. Vilket det alltså gjorde hos folk vilkas chefer var tredje vecka bombarderats med litteratur, musik och omöjliga frågor. De blev frejdigare till sinnes, fick stadigare självkänsla, sov bättre och orkade mera."
Blows your mind, doesn't it?
Vad häftigt!! Faktiskt intressant läsning.
SvaraRaderaDär är kanske just den största skillnaden mellan finska och svenska företag: ledarskapet. I Sverige (har jag läst många gånger) är man överdemokratisk och alla beslut tar tid, just eftersom ingen vill eller kan ta ansvar. I Finland å andra sidan har det alltid varit en strängare ledarskapskultur, jag antar pga militären -> gubbarna har i milin lärt sig en viss ledarskapsstil som de sedan tillämpar i sina företag.
Men kanske har det inte alls varit så dåligt för då har vi åtminstone någon som är Ledare, ger tydliga instruktioner och tar det slutliga ansvaret. Kan det ändå vara så att vi är som barn och hundar; vi behöver i rätt proportion tydliga regler, kärlek och guidning i våra jobb och att allt för mycket frihet och demokrati gör att vi mår sämre?